"Gamla svenska sorter är tillsvidare inte tillräckligt väl dokumenterade för att kunna presenteras här. Arbete med detta pågår på olika håll i landet, glädjande nog. Här finns mycket att utreda - och förhoppningsvis också en hel del kvar att bevara.

En del av det vi uppfattar som svenskt material är kanske inte helt så svenskt som vi tror. Gammeldags pelargoner kan vara gamla sorter nyligen importerade från utlandet.Det kan också vara utländska sorter som redan tidigt kommit till vårt land och "försvenskats" så till den grad att de fått svenska namn.

Till sist kan det även vara fråga om sorter som antingen har uppstått här eller försvunnit från odling i andra länder, men överlevt här.
En sådan är möjligtvis den vita rosenknoppspelargonen som förekommer på olika håll i Sverige. Den är okänd i England, detta växtvänners förlovade land, där många gamla sorter har överlevt och där flera plantskolor har specialiserat sig enbart på pelargoner.

Den hos oss så välkända "Mårbacka" lär inte heller odlas i England. Varifrån "Mårbacka" ursprungligen kommer är det knappast någon som vet med säkerhet, trots att namnet för tankarna till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Sorten finns att se också på andra museer, bla Carl Larsson-gården i Sundborn.

Har man en riktigt gammal pelargonsort, som gått i arv från generation till generation, bör man ta väl vara på den och ge sticklingar av den till så många som möjligt för att förstärka sorternas överlevnad. Dessutom har man då själv en chans att få sorten tillbaka om oturen skulle vara framme.

Gamla växtsorter är den del av vårt kulturarv och det är synd om de försvinner  - dem kan vi aldrig få tillbaka."
Christa Holm i boken;Pelagoner,1997.