4 oktober 2004

Jag köpte honom 1989.
Han hade bara haft två ägare innan mig och var så välskött, som ny
både utanpå och inuti.
Härligt fjädrande säten och en STOR bakelitratt.
Värmdes upp av en gammal pålitlig Ebersprachervärmare.
När jag tog honom till jobbet på vintern fick jag skrapa rutan inifrån
mens jag körde och han var lagom varm när jag kom fram.
Nej någon vinterbil var inte min gamla bubbla.

Han hade en egen vilja, om jag åkte och handlade och om handlandet gick för snabbt, jaa, då ville han inte starta när jag kom tillbaka.
Det där lärde jag mig efter ett tag, därför läste jag lite tidning i några minuter, pratade lite med honom (nej, jag skojar inte)
därefter startade han med sitt härliga "Folkamuller".
Ja, sen var det bara att gasa på, han gick som bara den.
Ca.trettio år (veteran m.a.o.) var han, och gick i över hundra knyck i uppförsbackarna när han väl var igång.

I flera år stod han "avställd" p.g.a. att jag ville ha en lite bekvämare bil. Lite rost hade han dragit på sig här och var och jag tyckte det var synd att han bara stod där.
Jag ville sälja honom men inte till vem som helst.
Han skulle inte få sluta sina dagar som Rallycrossbil.

När jag annonserade ut honom till försäljning var det många som ville ha honom.
Rickard, en ung trevlig grabb, fick bli den utvalda nya ägaren.

Att man kan få sådana känslor för en bil!!!

Nedanstående bilder tog jag den dagen
lilla Bubblan for i väg från mig.

Fick mail från Rickard, ett år efter att han köpt Bubblan.
Han skrev att han varit lite varstans i Sverige, bl.a. i Västervik.
Rickard var så nöjd med honom, alla hans kompisar var så "impade".
Renoveringen hade inte kommit igång ännu och inuti behövs det ju inte,
där är den är ju som ny, skrev han.

Jag är glad att Bubblan fick se sig om lite i Sverige och
inte bara stå och glo på vår uppfart så som han gjort de sista
åren i min ägo.
Jag hoppas att han fortfarande rullar runt på vägarna.